Första snön.

Finns det någon hund som inte blir helt vild när den första snön har fallit?

Diva blev i alla fall som förbytt. Hon hörde inte ett ord av vad jag sa på promenaden.. Det va drag i kopplet och när jag väl släppte henne så va de 120 som gällde hit, dit och överallt.. Kunde ju inte låta bli att att små le åt henne. Sa jag till henne att stanna så stod hon still max 10 sec sen va de iväg igen. Ville jag att hon skulle gå vid min sida kom hon, gick någon meter bredvid mig sen ökade hon takten och hamnade före.. Koncentrationen och allt förstånd va som bortblåst. Hon fattade inte ett ord jag sa!! Inte ens bollen eller pinnar hjälpte. 

                                   Meeeeeen kom igen då!!!!!!!!!!


Detta "ludd i öronen" fenomen pågick hela dagen när vi va ute på promenader. Jag måste erkänna att tålamodet testades ordentligt vissa stunder där! Tror även att Diva passade på att testa mig under denna dagen. Försöka tänja på gränserna lite är ju något alla hundar gör emellan åt vad jag vet.

Matte.. De e kallt om rumpan!!

Tack och lov så va öronen rensade till dagen efter och nu är ordningen återställd. Även snön har så gott som försvunnit igen.

Idag är jag också den stoltaste hund ägaren som finns. På lunchen idag va vi som vi brukar uppe i Hjortgården i Alingsås och promenerade.

Vi stannade till vid våran lilla lekplats som är en mysig skogsdunge med mossa på marken och lagom glest mellan träden. Där finns pinnar att leka med och så har vi klart bollen med oss.

När vi står där och busar med varandra så kommer det två rådjur springandes inte alls för långt ifrån oss. Jag måste erkänna att jag blev lite nervös att Diva skulle fara iväg efter dom men hon stod så fint med bollen i munnen och bara tittade en stund innan hon fortsatte busa med mig.
Jag kan inte uttrycka mig bra nog för hur glad jag är att jag har en så fin och stabil hund som Diva. Hon är trygg i mina beslut och lyssnar på mig till 98% de andra 2% är bara hennes charm, egen vilja och envishet.

Lika så va de på kvällspromenaden idag. Jag hade som vanligt henne lös och hon gick så fint vid min sida och lyssnade perfekt på mitt frikommando för att få lämna min sida. Vi mötte runt en 4:a andra hundar och Diva höll sig så fint nära mig vid mötena, fortfarande lös.

De va till och med så en man kom och sa att "oj henne har du bra pli på".
Ni måste ju tycka att jag är jätte fånig som gör en så stor sak av att ha en hund som är balanserad och litar på mig.
Men har man som jag tidigare haft en hund som är osäker och inte klarar hund möten så är detta något helt fantastiskt.. Jag vill bara vara ute och gå och busa med henne hela tiden.

Diva har verkligen blivit mitt liv nu igen och jag är så otroligt glad över detta.

Mattes underbara Pitbull <3